Ungförälder

När jag var 15 år blev jag gravid med min pojkvän, Dennis som är i samma ålder.
Vi gick bårda i 9:an och hade varit tillsammans i ca 8 månader när en bebis låg i min mage.
Men av lite olika skäl så upptäckte vi inte min graviditet förens vi båda hade fyllt 16 och gått ut Högstadiet : s
Detta berodde på att jag i normalt fall inte hade någon mens, den försvann när jag åt p-piller.
Men man blir ju inte gravid när man äter p-piller juh ??
Men där kan jag säga att jag slarvade lite med de, vilket man inte ska göra!! Så gravid blev jag
När vi gick i 9:an började jag misstänka att jag var kanske gravid eftersom jag hade juh varit lite slarvig
och inte alls mått så bra så jag gick till ungdoms mottagningen och gjorde ett gravitets test som visade
negativt, jag var alltså inte gravid (vilket jag igentligen var)
Så ja trodde juh på de.
Men 2 månader efter de så hade jag drömt en massa om att jag var gravid och jag hade svimmat
2 ggr, dock spydde jag aldrig och någon vikt uppgång kunde inte synas direkt på mig.
Jag återvände till ungdoms mottagningen och gjorde ytterligare ett test som visade negativt :O
jag berättade att jag kände mig konstig och drömde hela tiden att jag var gravid, 
men dom sa till mej: Du är inte gravid, du kan sova säkert, du är inte gravid! 
(Jag vill bara göra klart att jag klandrar ingen av dom eftersom mina tester visade negativt.)

Nu hade både jag och min pojkvän gått ut högstadiet och de var sommarlov. Nu började jag gå upp i vikt.
Jag kom ihåg att min pappa sa att jag var tvungen att ut och springa lite. Men min mamma sa bara att de
är ju hellt normalt nu när kroppen ändras och alla i min släkt är inte smala.
men jag gillade de inte så stack ut och började springa och göra sitsup. Vilket inte hjälpte.
Men jag hade inte någon direkt mage utan vikten hade lagt sig på hela mig.
Tillslut åkte ja in till apoteket och köpte ett nytt graviditets test. och de visade ett mycke svagt
streck som betydde possitivt
Jag talade om de för min pojkvän Dennis. Han tog de jätte bra. Efter vi disskuterat länge fram och tillbaka
beslöt vi oss för att göra en abort. Vi skulle båda börja gymnasiet om en vecka och vi båda kännde
att vi var nog inte mogna för att ta hand om ett barn, vi var ju bara 16 år!
Men efter några dagar var de dags för min abort och både jag o Dennis började tveka om detta var rätt.
först var jag på ungdoms mottagningen igen och pratade med en av de som jag hade träffat tidigare.
jag sa att jag inte visste hur länge jag hade varit gravid.
Hon sa att de borde inte vara långt gånget det ser jag på dej och du har ju gjort tester tidigare som vissat negativt
Sen åkte jag till sjukhuset då vi gjorde ett ultraljud på mig. Då till vår stora förvåning var inte en abort en möjlighet.
jag var i v. 21 + 4 :O
Min mamma var med mig den dagen och hon ville på något sätt ändå försöka få en abort till mig men de kunde jag
inte gå igenom de var en bebis i min mage.
Jag grät när jag fick reda på detta. Jag grät för att jag ville inte föda barn.  jag kände mej så liten hur skulle jag klara av att föda ett barn. De var bara de som var jobbigt, födandet.
och samma natt så sparkade bebisen i magen för första gången : )

Jag minns när jag fick tala om för alla mina vänner att jag skulle bli mamma!!
Men jag tyckte alla tog de jätte bra.
Även när vi skulle berätta de för våra övriga medlemmar i familjen.
jag kom ihåg att min mormor sände rosor till mig för att gratulera. Och min älskade
pojkvän köpte smycke till mig.
Min pappa som jag inte visste hur jag skulle säga de till var de svåraste. Jag kunde inte säga de
så min mamma fick säga de till honom.
Pappa sa inget till mig fören sent på kvällen och då sa han; 
att han älskar mej och tänker stötta mig till 100%.
Vilket min pappa inte brukade säga vardag
.
Så nu hade hade både jag o Dennis börjat gymnasiet och de tog väl inte lång tid förens rycktet spred sig
Desto mer min mage växte desto värre blev de.
När man gick i korridoren så viskade dom och pekade på en.
Jag hatade de.
Men även folk som jag inte kände skulle hela tiden låtsas att dom var min bästa vän och skulle känna på
min mage.
Det hatade jag med.
Jag kan säga att de var de värsta jag någonsin har varit med om att vara gravid och gå i skolan.
jag kom ihåg att min förra klasskamrat kom fram till mig och sa: Ojda! Här ha de visst hänt en olycka.
jag ville bara slå till han men struntade i de, han var inte värd de.
De var även jobbigt att Dennis inte gick på samma skola. Han gick på en skola på andra sidan stan
så han tyckte me de va jobbigt att inte kunna vara hos mig hela tiden. Men jag hade mina vänner :)
Jag minns när jag talade om för min mentor att jag skulle ha barn i december och jag kommer komma tillbaka till skolan nån gång på våren. men hon sa bara: De säger alla men sen när du har fått din bebis kommer du vilja vara hemma
men jag sa att jag kommer tillbaka jag kan klara de.
Jag minns även en gång min pappa körde mig till BVC och följde med upp. Han väntade med mig i väntrummet och när
barnmorskan (detta var en ny, den barnmorskan vi hade var sjuk idag) kom och jag gick in sa hon att min pojkvän får med följa med :O
Jag bara stannade upp och sa: de är min Pappa!!! hehehe

Sen kom julen och mycke riktigt kom min son till världen den 29 december,
dagen han var uträcknad till med akut kejsar snitt.
(kommer att berätta hela historien snart om födslen)

Jag vill bara åter säga de att när någon som jobbar som barnmorska och rådgivare till ungdommar
säger att man inte är gravid, då tror man på dem och de eventuella teckena på att man skulle
kunna vara gravid struntar man i för dom säger du är inte de.