Ungförälder

Ja då har man fått i sig dagens frukost och som vanligt ville Koffe ha flingor : )
Snart sk avi köra lille mannen till sin Morfar medans jag och Dennis ska in handla
de sista innan Jul.
Måste säga att man uppskattar verkligen den tiden då jag och Dennis får gå själva på stan,
vilket inte händer så ofta.
Annars blir de nog lite mer julbak eftersom vi redan ätit upp en del : P



 

Dessa bilderna är från våran första jul ihopp som en familj :)
Tiden går så fruktansvärt fort



Mina Älsklins pojkar <3





//Mamma Sandra

Min son var beräknad att komma till världen den 29 december 2004

På julafton började jag få värka och jag tänkte shit inte på julafton, snälla!
men de var bara lite förvärkar.

Sen kom kvällen den 28 december och jag hängde med Dennis och hans vänner
och bowla men jag bowlade inte, Dennis tyckte inte att jag skulle göra de
Efter de sa jag och Dennis godnatt och jag åkte hem till mig (mina föräldrar)

Sen på natten kom jag ihåg att jag gick på toa och sedan tillbaka. Jag hade ont typ mensvärk ggr3
men jag tänkte de är nog ingen fara. 
Men då kom min mamma in och la sig på ena sidan av min dubbelsäng,
hon bara tittade på mej och sa; de är dags nu va?  
Jag kände att mina värkar blev starkare och starkare  för varje minut som gick så jag nickade.
Vi klädde på oss, tog min väska och pappa körde oss till dennis
Jag ringde och sa att de var dags och han kom springande ner till bilen.

När vi kommit fram skulle de kolla hur starka värkarna va och kristoffers hjärt ljud.
Nu var kl 04.30 29/12
De var Dennis och min mamma som var med mej.
Från början ville jag inte att hon skulle vara med men jag tyckte de kändes bra nu när de väl var dags.
De visade sig att mina värkar inte var så starka och jag var bara öppen 2 cm.
Jag låg i ett speciellt rum medans jag väntade på de rummet jag skulle ligga i.
Efter ett tag kände jag att nånting hände jag blev yr, illamående och försökte resa på mej men kroppen lydde inte
Maskinen jämte mig började pipa och jag kände att jag skulle trilla ihop.
Barnmorskorna rusade in och sa att hjärtljuden började försvinna.
De var nog tre stycken där inne och jag var helt borta kände de som. Kunde inte höra vad dom sa.
Såg bara att en skulle sätta drop i mig ifall ett akut kjesarsnitt skulle behövs. 
När dennis såg detta började nästan han att svimma av, han klarar inte av nålar :P 
En annan barnmorska vred på mej fram och tillbaka medans den tredje försökte lyssna efter hjärt ljud.
Och helt plötsligt mådde jag "prima" igen och hjärtljuden blev starka och normala.
De sa att navelsträngen kom säkert i kläm.

Senare fick jag mitt rum och Dennis o Mamma satt hos mig. Värkar hade jag men de kändes inte så farligt
jag väntade bara på att de skulle komma igång på riktigt
kl 12.00 var jag bara öppen 3 cm. Mamma tyckte synd om mig hon trodde att jag skulle få
en lika jobbig förlossning som hon hade med mej.
Efter bad och akupunktur så var de fortfarande samma sak.

Men när kl blev 14.00 så var jag inne på toaletten och "en bit" flög ur mej ner i toaletten
Jag visste inte vad som hade hänt och gick in på mitt rum.
Innan jag han lägga mig i sängen såg jag att jag blödde ner på benen.
Vi kallade efter barnmorska och hon kollade på mej. Tydligen så blödde jag rejält när jag låg i
sängen men jag kände inte de
Efter 3 min var hela rummet fullt med folk.
jag blev skit rädd. Dennis höll om mej och mamma försökte ta reda på vad som hände
och tillslut  sa dom att jag skulle rullas ner för akut kjesarsnit.
Nu var kl 14.15
Läkarna ville att Dennis och min mamma skulle vänta utanför
och medans dom förberrede sig så "bråkade"  dom om jag skulle sövas eller vara vaken.
jag minns den ena sa hon ska sövas hon är bara 16 år!
Men jag slapp att bli sövd för jag hade ätit precis.
jag fick min bedövningen och ett skynke för magen.
Jag var inte fullt mdeveten om vad som hände, men jag såg min mamma vid min sida ändå
hon höll min hand.
Men sen började mina händer att skaka rejält och min puls sjönk.
Men bara kort därefter kom min underbar son till mig.
kl var nu 14.28
Han var 51 cm lång
Vägde 3770g
 
Han var de finaste jag sett. Har han legat i min mage.
Jag ville bara ut därifrån och visa honom för Dennis.
Den blicken han hade i ögonen var en blick som stolta pappor ger.
Han höll honom och gosade med honom.

De var så våran underbara son kom till världen :)
Samma dag som han var uträcknad till
Och jag och dennis blev föräldrar när vi var 16 år !
Och min mamma blev mormor när hon var 38 år

Vad som hade hänt var att moderkakan troligt vis hade gått sönder,
och dom vågade inte ta några risker med att låta mig förda normalt.
Så har jag uppfattat det men jag lyssnade inte så noga de ändå som var
viktigt då var att våran son hade kommit ut och mådde bra.

Som jag berättade tidigare i Gravid som 15 åring!! så va jag skit nervös för förlossningen.
Jag ville inte föda. 
Under själva förlossningen kände jag me att fan jag kommer inte klara detta
men av ett "mirakel" så blev de akut kjesarsnitt , vilket jag verkligen är super nöjd med
Jag känner att de var de bästa för både mej och Kristoffer.
Jag känner inte av något negativt av att jag inte fick kämpa för att få ut honom.
Han låg ju i min mage i nio månader
Jag menar papporna föder ju inte fram barnet men de känner ju
att när dom får sitt barn i famnen så är barnet deras allt! (hoppas jag ifa)

Här är ärret jag får leva med och det gör jag gärna

Har tvärr inga bilder på datorn från födslen för de bilderna var inte tagna med digital kamera

När jag var 15 år blev jag gravid med min pojkvän, Dennis som är i samma ålder.
Vi gick bårda i 9:an och hade varit tillsammans i ca 8 månader när en bebis låg i min mage.
Men av lite olika skäl så upptäckte vi inte min graviditet förens vi båda hade fyllt 16 och gått ut Högstadiet : s
Detta berodde på att jag i normalt fall inte hade någon mens, den försvann när jag åt p-piller.
Men man blir ju inte gravid när man äter p-piller juh ??
Men där kan jag säga att jag slarvade lite med de, vilket man inte ska göra!! Så gravid blev jag
När vi gick i 9:an började jag misstänka att jag var kanske gravid eftersom jag hade juh varit lite slarvig
och inte alls mått så bra så jag gick till ungdoms mottagningen och gjorde ett gravitets test som visade
negativt, jag var alltså inte gravid (vilket jag igentligen var)
Så ja trodde juh på de.
Men 2 månader efter de så hade jag drömt en massa om att jag var gravid och jag hade svimmat
2 ggr, dock spydde jag aldrig och någon vikt uppgång kunde inte synas direkt på mig.
Jag återvände till ungdoms mottagningen och gjorde ytterligare ett test som visade negativt :O
jag berättade att jag kände mig konstig och drömde hela tiden att jag var gravid, 
men dom sa till mej: Du är inte gravid, du kan sova säkert, du är inte gravid! 
(Jag vill bara göra klart att jag klandrar ingen av dom eftersom mina tester visade negativt.)

Nu hade både jag och min pojkvän gått ut högstadiet och de var sommarlov. Nu började jag gå upp i vikt.
Jag kom ihåg att min pappa sa att jag var tvungen att ut och springa lite. Men min mamma sa bara att de
är ju hellt normalt nu när kroppen ändras och alla i min släkt är inte smala.
men jag gillade de inte så stack ut och började springa och göra sitsup. Vilket inte hjälpte.
Men jag hade inte någon direkt mage utan vikten hade lagt sig på hela mig.
Tillslut åkte ja in till apoteket och köpte ett nytt graviditets test. och de visade ett mycke svagt
streck som betydde possitivt
Jag talade om de för min pojkvän Dennis. Han tog de jätte bra. Efter vi disskuterat länge fram och tillbaka
beslöt vi oss för att göra en abort. Vi skulle båda börja gymnasiet om en vecka och vi båda kännde
att vi var nog inte mogna för att ta hand om ett barn, vi var ju bara 16 år!
Men efter några dagar var de dags för min abort och både jag o Dennis började tveka om detta var rätt.
först var jag på ungdoms mottagningen igen och pratade med en av de som jag hade träffat tidigare.
jag sa att jag inte visste hur länge jag hade varit gravid.
Hon sa att de borde inte vara långt gånget det ser jag på dej och du har ju gjort tester tidigare som vissat negativt
Sen åkte jag till sjukhuset då vi gjorde ett ultraljud på mig. Då till vår stora förvåning var inte en abort en möjlighet.
jag var i v. 21 + 4 :O
Min mamma var med mig den dagen och hon ville på något sätt ändå försöka få en abort till mig men de kunde jag
inte gå igenom de var en bebis i min mage.
Jag grät när jag fick reda på detta. Jag grät för att jag ville inte föda barn.  jag kände mej så liten hur skulle jag klara av att föda ett barn. De var bara de som var jobbigt, födandet.
och samma natt så sparkade bebisen i magen för första gången : )

Jag minns när jag fick tala om för alla mina vänner att jag skulle bli mamma!!
Men jag tyckte alla tog de jätte bra.
Även när vi skulle berätta de för våra övriga medlemmar i familjen.
jag kom ihåg att min mormor sände rosor till mig för att gratulera. Och min älskade
pojkvän köpte smycke till mig.
Min pappa som jag inte visste hur jag skulle säga de till var de svåraste. Jag kunde inte säga de
så min mamma fick säga de till honom.
Pappa sa inget till mig fören sent på kvällen och då sa han; 
att han älskar mej och tänker stötta mig till 100%.
Vilket min pappa inte brukade säga vardag
.
Så nu hade hade både jag o Dennis börjat gymnasiet och de tog väl inte lång tid förens rycktet spred sig
Desto mer min mage växte desto värre blev de.
När man gick i korridoren så viskade dom och pekade på en.
Jag hatade de.
Men även folk som jag inte kände skulle hela tiden låtsas att dom var min bästa vän och skulle känna på
min mage.
Det hatade jag med.
Jag kan säga att de var de värsta jag någonsin har varit med om att vara gravid och gå i skolan.
jag kom ihåg att min förra klasskamrat kom fram till mig och sa: Ojda! Här ha de visst hänt en olycka.
jag ville bara slå till han men struntade i de, han var inte värd de.
De var även jobbigt att Dennis inte gick på samma skola. Han gick på en skola på andra sidan stan
så han tyckte me de va jobbigt att inte kunna vara hos mig hela tiden. Men jag hade mina vänner :)
Jag minns när jag talade om för min mentor att jag skulle ha barn i december och jag kommer komma tillbaka till skolan nån gång på våren. men hon sa bara: De säger alla men sen när du har fått din bebis kommer du vilja vara hemma
men jag sa att jag kommer tillbaka jag kan klara de.
Jag minns även en gång min pappa körde mig till BVC och följde med upp. Han väntade med mig i väntrummet och när
barnmorskan (detta var en ny, den barnmorskan vi hade var sjuk idag) kom och jag gick in sa hon att min pojkvän får med följa med :O
Jag bara stannade upp och sa: de är min Pappa!!! hehehe

Sen kom julen och mycke riktigt kom min son till världen den 29 december,
dagen han var uträcknad till med akut kejsar snitt.
(kommer att berätta hela historien snart om födslen)

Jag vill bara åter säga de att när någon som jobbar som barnmorska och rådgivare till ungdommar
säger att man inte är gravid, då tror man på dem och de eventuella teckena på att man skulle
kunna vara gravid struntar man i för dom säger du är inte de.