Ungförälder

Min son var beräknad att komma till världen den 29 december 2004

På julafton började jag få värka och jag tänkte shit inte på julafton, snälla!
men de var bara lite förvärkar.

Sen kom kvällen den 28 december och jag hängde med Dennis och hans vänner
och bowla men jag bowlade inte, Dennis tyckte inte att jag skulle göra de
Efter de sa jag och Dennis godnatt och jag åkte hem till mig (mina föräldrar)

Sen på natten kom jag ihåg att jag gick på toa och sedan tillbaka. Jag hade ont typ mensvärk ggr3
men jag tänkte de är nog ingen fara. 
Men då kom min mamma in och la sig på ena sidan av min dubbelsäng,
hon bara tittade på mej och sa; de är dags nu va?  
Jag kände att mina värkar blev starkare och starkare  för varje minut som gick så jag nickade.
Vi klädde på oss, tog min väska och pappa körde oss till dennis
Jag ringde och sa att de var dags och han kom springande ner till bilen.

När vi kommit fram skulle de kolla hur starka värkarna va och kristoffers hjärt ljud.
Nu var kl 04.30 29/12
De var Dennis och min mamma som var med mej.
Från början ville jag inte att hon skulle vara med men jag tyckte de kändes bra nu när de väl var dags.
De visade sig att mina värkar inte var så starka och jag var bara öppen 2 cm.
Jag låg i ett speciellt rum medans jag väntade på de rummet jag skulle ligga i.
Efter ett tag kände jag att nånting hände jag blev yr, illamående och försökte resa på mej men kroppen lydde inte
Maskinen jämte mig började pipa och jag kände att jag skulle trilla ihop.
Barnmorskorna rusade in och sa att hjärtljuden började försvinna.
De var nog tre stycken där inne och jag var helt borta kände de som. Kunde inte höra vad dom sa.
Såg bara att en skulle sätta drop i mig ifall ett akut kjesarsnitt skulle behövs. 
När dennis såg detta började nästan han att svimma av, han klarar inte av nålar :P 
En annan barnmorska vred på mej fram och tillbaka medans den tredje försökte lyssna efter hjärt ljud.
Och helt plötsligt mådde jag "prima" igen och hjärtljuden blev starka och normala.
De sa att navelsträngen kom säkert i kläm.

Senare fick jag mitt rum och Dennis o Mamma satt hos mig. Värkar hade jag men de kändes inte så farligt
jag väntade bara på att de skulle komma igång på riktigt
kl 12.00 var jag bara öppen 3 cm. Mamma tyckte synd om mig hon trodde att jag skulle få
en lika jobbig förlossning som hon hade med mej.
Efter bad och akupunktur så var de fortfarande samma sak.

Men när kl blev 14.00 så var jag inne på toaletten och "en bit" flög ur mej ner i toaletten
Jag visste inte vad som hade hänt och gick in på mitt rum.
Innan jag han lägga mig i sängen såg jag att jag blödde ner på benen.
Vi kallade efter barnmorska och hon kollade på mej. Tydligen så blödde jag rejält när jag låg i
sängen men jag kände inte de
Efter 3 min var hela rummet fullt med folk.
jag blev skit rädd. Dennis höll om mej och mamma försökte ta reda på vad som hände
och tillslut  sa dom att jag skulle rullas ner för akut kjesarsnit.
Nu var kl 14.15
Läkarna ville att Dennis och min mamma skulle vänta utanför
och medans dom förberrede sig så "bråkade"  dom om jag skulle sövas eller vara vaken.
jag minns den ena sa hon ska sövas hon är bara 16 år!
Men jag slapp att bli sövd för jag hade ätit precis.
jag fick min bedövningen och ett skynke för magen.
Jag var inte fullt mdeveten om vad som hände, men jag såg min mamma vid min sida ändå
hon höll min hand.
Men sen började mina händer att skaka rejält och min puls sjönk.
Men bara kort därefter kom min underbar son till mig.
kl var nu 14.28
Han var 51 cm lång
Vägde 3770g
 
Han var de finaste jag sett. Har han legat i min mage.
Jag ville bara ut därifrån och visa honom för Dennis.
Den blicken han hade i ögonen var en blick som stolta pappor ger.
Han höll honom och gosade med honom.

De var så våran underbara son kom till världen :)
Samma dag som han var uträcknad till
Och jag och dennis blev föräldrar när vi var 16 år !
Och min mamma blev mormor när hon var 38 år

Vad som hade hänt var att moderkakan troligt vis hade gått sönder,
och dom vågade inte ta några risker med att låta mig förda normalt.
Så har jag uppfattat det men jag lyssnade inte så noga de ändå som var
viktigt då var att våran son hade kommit ut och mådde bra.

Som jag berättade tidigare i Gravid som 15 åring!! så va jag skit nervös för förlossningen.
Jag ville inte föda. 
Under själva förlossningen kände jag me att fan jag kommer inte klara detta
men av ett "mirakel" så blev de akut kjesarsnitt , vilket jag verkligen är super nöjd med
Jag känner att de var de bästa för både mej och Kristoffer.
Jag känner inte av något negativt av att jag inte fick kämpa för att få ut honom.
Han låg ju i min mage i nio månader
Jag menar papporna föder ju inte fram barnet men de känner ju
att när dom får sitt barn i famnen så är barnet deras allt! (hoppas jag ifa)

Här är ärret jag får leva med och det gör jag gärna

Har tvärr inga bilder på datorn från födslen för de bilderna var inte tagna med digital kamera